Johan Christian Rytting, d.y.

Angående snörmakaren Johan Christian Rytting 'junior' (1704-1807): notis om honom i Lunds stifts herdaminne, som förklarar varför han bodde i Brandstad när han avled. I biografin över kyrkoherden i Brandstad och Södra Åsum, Per Gullander (1741-1816), kan man läsa följande (Lu.st.h., del 6, s. 489): "[Gullander] kom 1752 i Kristianstads skola ('Petrus Gulbrand'), hade kostdagar bl.a. hos en av stadens förmögnare borgare, snörmakaren J. C. Rytting, vilken Per Gullander senare, då denne var ålderstigen och fattig, omhändertog och skaffade ett hus intill Brandstads prästgård".

Nytt och Gammalt N:o 20, 1805 4/9, sid. 157-158: »Gamla Snörmakaren Johan Christ. Rytting lefwer ännu. Sistledne Lördag, den 1 September hade han öfwerlefwat sitt hundrade år. Men hans förwandling tycktes wid Seklets slut ännu wilja dröja att aflyfta ålderdomens och behöfwets börda, och han är ännu icke alldeles utan krafter. På några warma dagar har han nyfiken gått ut på fältet för att med sitt matta öga skymta säden på deßa enskiften, der han fordom sjelf odlat några tegar, och som nu blifwit märkwärdige af denne 100 årige Gubbes stapplande steg; och Söndagen den 11 Augusti stod han med andakt på kyrkogolfwet under hela Predikan, samt under det 200 personer kommuniserade. Han bor ännu i samma koja, som medlidande menniskor för 3:ne år sedan så ädelmodigt och frikostigt åt honom inlöst, att han af öfwerskottet för någon tid äfwen haft understöd till sitt lifsuppehälle. Men utom denna koja äger han efter ett helt Sekels lefnad - intet, blott hoppet på Försynens milda försorg, genom wälgörande menniskors frikostighet; och då åldrens winter allt mera inträngt i hans lemmar, fruktar han för den annalkande kalla årstiden och klagar öfwer wedens dyrhet, då han beständigt tarfwar en fullkomlig sommarhetta inom sina wäggar, för att uppwärma sina stelnande ådror. Man wågar hoppas, att flere, hwilkas medlidande hjertan ömmade för denne owanligt ålderstegne, då han war nära att blifwa huswill, äfwen nu torde wara willige att mildra hans belägenhet under hans senaste dagar. För hwad som i sådan afsikt sändes till undertecknad på Hörby, Öfweds Kloster och Brandstad, skall i deßa tidningar med tacksamhet redowisas. P. Gullander Prost och Kyrkoherde.»

Nytt och Gammalt N:o 29, 1805 6/11, sid. 228-230: »Efter wigtig andakts förrättning i Ryttings eget hus meddelades honom ofwanstående redogörelse af den, hwars egen ålder redan är lutande. Om tillfället war rörande, så föreställen I eder lätteligen, I yngre och äldre ädelmodige Gifware! att förtjenta wälsignelser flödade från den gamles rörda hjerta. Må deßa följa Edra spår! och må Han, som icke förgäter ålderdomen, men förer ungdomen och leder hwarenda efter sitt råd, rikeligen gifwa dessa wälsignelser, som nedkallades öfwer Eder af denne ålderstigne, hwars åhörare jag war, och till hwars tacksamhet mina tårar blefwo wittnen. Brandstad den 30 Oktober 1805. P. Gullander.»