https://en.wikipedia.org/wiki/Leif_G._W._Persson

Leif Gustav Willy Persson (born 12 March 1945) is a Swedish criminologist and novelist. Persson has four children, one of whom, Malin Persson Giolito, is also a crime writer.

Biografi Leif GW Persson är döpt till Leif Gustav Willy Persson och han är född i Stockholm den 12 mars 1945. Hans pappa hette Gustav och jobbade som grovarbetare och timmerman, hans mamma Margit var hemmafru. Dessutom har han en sex år yngre syster som heter Maud men allmänt kallas för Moa. Båda hans föräldrar är döda men hans syster lever och har hälsan. Leif GW växte upp i den - vid den tiden - gamla arbetarstadsdelen Sibirien i Vasastan och tog så småningom studenten på Norra Real. År 1972 lade Leif Persson in mellaninitialerna GW i sitt namn. Anledningen påstås ha varit att han skrivit en debattartikel i en större dagstidning som man valt att illustrera med ett foto av "fel" Leif Persson, en vid den tiden världsberömd motocrossförare.

Efter omfattande, utdragna och tidvis högst osystematiska studier vid Stockholms Universitet (som inleddes l965) lade Leif GW Persson fram sin doktorsavhandling våren 1980. Avhandlingen handlade om statistiska mätproblem inom kriminologin (Hidden Criminality, Stockholm 1980). Persson blev docent vid Stockholms Universitet 1982, och 1991 utnämndes han till professor i "kriminologi med särskild inriktning på polisiära metoder och problem" vid Rikspolisstyrelsen.

Att det tog femton år av universitetsstudier innan Persson presenterade sin avhandling kan enklast förklaras av det faktum att han under hela den här tiden huvudsakligen sysslade med olika intressanta projekt, bisysslor och extraknäck inom den social- och kriminalpolitiska sektorn.

Under senare hälften av sextiotalet arbetade han således - vid sidan av studierna - som assistent och lärare vid Stockholms Universitet och Universitetet i Linköping, statistisk konsult vid Statistiska Centralbyrån, vetenskaplig rådgivare och sakkunnig vid Socialdepartementet och - från 1967 - som expert och rådgivare åt Rikspolisstyrelsen och dåvarande Rikspolischefen Carl Persson.

Arbetet vid Rikspolisstyrelsen kom ganska snart att uppta det mesta av hans tid. I detta var han också mycket framgångsrik under en period på tio år. Ända tills han fick sparken i november 1977 sedan han utpekats som Dagens Nyheters källa i den s k Geijeraffären där man i DN påstod att den tidigare justitieministern Lennart Geijer skulle varit kund hos prostituerade. Något som f ö var helt sant.

I brist på arbete återvände Leif GW Persson till universitetet och skrev klar sin akademiska avhandling. År 1978 debuterade han också som skönlitterär författare med romanen Grisfesten som av någon anledning handlar just om vad som kan hända med en justitieminister som springer hos prostituerade. Romanen blev f ö en stor försäljningssuccé. Med hjälp av bl a statstelevisionens undersökande reportrar Göran Elwin och Erik Eriksson vid programmet Studio S - som såg till att få rätsida på Geijeraffären - var Leif GW Persson snart rehabiliterad och tillbaka i branschen igen. Under åttiotalet arbetar han som utredare och sakkunnig i Statsrådsberedningen och vid Justitiedepartementet och 1991 - efter tretton år i exil på universitetet och i Rosenbad - kunde han så återvända till Rikspolisstyrelsen som professor i "Polisforskning". En tjänst som han f ö fortfarande uppehåller och avser att stanna på fram till pensionen. Förutsatt att han får ha hälsan givetvis.

Sedan många år tillbaka nyttjar han sin tid vid polisen till att studera grova våldsbrott och biträda olika polismyndigheter med råd och dåd i gamla ouppklarade mordfall, arbeta som polisens expert i TV-programmet Efterlyst samt hjälpa högsta polisledningen med olika sakkunniguppdrag av en mer byråkratisk och administrativ natur.

Leif GW Persson är tillbaka där han började för fyrtio år sedan och där han varit hela tiden, med undantag för de tillfällen då någon eller några försökt mota iväg honom. Hans liv handlar i allt väsentligt om brott. Att tänka, läsa och skriva om brott.

Genom åren har han skrivit ett tjugotal vetenskapliga böcker och längre rapporter samt ytterligare ett tjugotal kortare vetenskapliga studier och uppsatser. Alla handlar om brott eller närliggande sociala problem. Utöver detta har han bl a skrivit åtta romaner om brott samt flera hundra tidningsartiklar och kolumner som även de nästan alla handlar om brott. Slutligen femtio timmar film och teve som enbart handlar om brott.

Slutligen något om den privata biten. Leif GW Persson bor mestadels på en gård nere i Sörmland och allt mer sällan i sin våning i Stockholm. Han är gift med Kim som är hans tredje och sista fru (inte senaste) och har fyra barn, två bonusbarn och fyra barnbarn med hopp om fler. Han tjänar mer än hyggligt med pengar och trivs i regel med livet och medmänniskorna. Det som ibland oroar honom är hans tidvis knackiga hälsa men eftersom hans problem i den delen är självförvållade vill han helst inte prata om saken. Får han någon tid över till annat än brott brukar kan ägna sig åt att jaga, fiska och läsa bra böcker som inte handlar om brott. Det senare är viktigt. Nästan alla bra böcker handlar om annat än brott. Han ägnar också viss tid åt att umgås med sin familj samt sina goda vänner. De senare utgör f ö en spännande blandning av gamla mordutredare, jaktkamrater samt s k räkne- och kulturnissar.

Leif GW Persson är av den bestämda uppfattningen att det gått bättre för Leif GW Persson än vad en människa egentligen har rätt att begära av livet. Att detta, i sin tur, beror på att han kunnat arbeta med det som också är hans enda intresse i livet och att hans hustrur, barn och vänner låtit honom hållas. Och får han möjlighet att välja själv avser han givetvis att arbeta tills han dör.

För den bibliografiskt intresserade bifogas slutligen ett urval av hans vetenskapliga skrifter. De har alla det gemensamt att nästan ingen har läst dem.

Vetenskapliga artiklar och rapporter Den dolda brottsligheten: några synpunkter på den problematiska kriminalstatistiken. 1972. Om antalsräkning av brott: juridisk doktrin och statistisk lämplighet : Några synpunkter på ett tvärvetenskapligt problem. Stockholms Univ., 1973. 244 s. I boken The Politics of Crime and Conflict. Gurr (red.) m fl, Chicago, 1974: Crime, conflict, and public order, 1750-1850. Peter N. Grabosky, Leif Persson, & Sven Sperlings, 1974 Crime, conflict, and public order, 1850-1930. Peter N. Grabosky, Leif Persson & Sven Sperlings, 1974 Crime, conflict, and public order, 1931-1970. Peter N. Grabosky, Leif Persson & Sven Sperlings, 1974 Crime, conflict, and public order: some conclusions. Peter N. Grabosky, Leif Persson & Sven Sperlings, 1974 The development of Stockholm. Peter N Grabosky, Leif Persson & Sven Sperlings, 1974 Direktobservation av brott: en metodstudie. 1975. Inbrottstjuvar i Stockholm: en studie av individuell brottsbelastning, samhällelig brottsnivå och brottsutveckling. Stockholm, 1976. 49 s. Hidden criminality: theoretical and methodological problems, empirical results. Stockholm, 1980 Gotab. 52 s. Våldtäkt: en kriminologisk kartläggning av våldtäktsbrottet. s. 272-4. 2 s. Sexualbrottskommittén. Liber Förlag. Stockholm. (SOU1981:64) Facket och kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Stig Gustafsson & Leif G. W. Persson Kampen mot eko-brotten. 1. Polisen. Stockholm. 1986. 167 s. (BRÅ 1986:3) Bostadsinbrott, bilstölder samt tillgrepp ur och från motorfordon: några synpunkter på sambandet mellan individuell brottsbelastningoch samhällets brottsnivå 1965-80 , 1987. Om offentlig och privat kriminalpolitik. BRÅ, 1988. 15 s. Brottsoffer. 1. En studie om människor som utsatts för våldsbrott. Stockholm: Trygg-Hansa, 1990. Brottsoffer. 2. En studie om människor som utsatts för stölder och skadegörelser. Stockholm: Trygg-Hansa, 1990. Försäkringsbedrägerier: en kriminologisk kartläggning. Leif G. W. Persson & Birgitta Bongenhielm. Solna : Polishögskolan,. 86 s. Diagr., tab.. (PHS-rapport 1994:1) Knivvåld: en kartläggning av knivvåld bland ungdomar. Leif G. W. Persson, Jan Andersson, Toni Demitz-Helin m. fl. Stockholm : Brottsförebyggande rådet BRÅ, 1995. 99 s. Poliser som iakttagare: effekter av initial träning och senare yrkeserfarenhet. Av Sven-Åke Christianson, Ingemar Karlsson & Leif G. W. Persson. Stockholm. 1995. 24 s. (PHS-rapport, 1995:2) Försäkringsbedrägerier: en kriminologisk kartläggning. Leif G. W. Persson & Karin Svanberg, 1998. Horor, hallickar och torskar: en bok om prostitutionen i Sverige. Prostitution i Sverige: en kartläggning av utvecklingen under 70-talet och den aktuella situationen. Socialvårdsbeskrivning i massmedia: slutrapport Cigarettsmugglingens struktur, omfattning och utveckling under senare delen av 1990-talet: från limpa till lunga. Stockholm. Brottsförebyggande rådet BRÅ, 1999 28 s. med illustrationer. Kontrollnivå och lönsamhet vid organiserad cigarettsmuggling. Stockholm. BRÅ, 1999. 24 s.

Priser och utmärkelser Bästa svenska kriminalroman 1982 Bästa svenska kriminalroman 2003

Källa: http://www.leifgwpersson.se/forfattaren.html

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Leif G.W. Persson växte upp på Gärdet i Stockholm som son till Gustav Persson och Margit, född Lövgren.[1] Familjen flyttade senare till Valhallavägen och Persson tog studenten på Norra Real. Initialerna GW lade han in i sitt namn 1972. Han inledde sina studier vid Stockholms universitet 1965, och under våren 1980 lade han fram sin doktorsavhandling om statistiska mätproblem inom kriminologin (Hidden Criminality, Stockholm 1980). År 1982 blev Persson docent vid Stockholms universitet, och han utnämndes 1991 till professor i "kriminologi med särskild inriktning på polisiära metoder och problem" vid Rikspolisstyrelsen.[2]

Mellan åren 1967 och 1977 arbetade Persson som expert och rådgivare åt rikspolisstyrelsen. Persson bekräftade för journalisten Peter Bratt att rikspolischefen Carl Persson skickat en promemoria till statsminister Olof Palme angående justitieminister Lennart Geijers samröre med prostituerade (vilket skulle kunna utgöra en säkerhetsrisk om den ledde till utpressning). Saken utvecklades i media till den så kallade Geijeraffären. Persson förlorade då sin anställning på Rikspolisstyrelsen. Hans erfarenheter från denna "affär" gav honom inspiration till debutromanen Grisfesten.

Persson har varit lärare på Stockholms universitet och var 1991–2012 professor i kriminologi med inriktning mot polisforskning hos Rikspolisstyrelsen med fullmaktsanställning. Han lämnade sin tjänst med pension i samband med att han fyllde 67 år.[3] Han har anlitats som sakkunnig på Justitiedepartementet. Hans doktorsavhandling och vetenskapliga arbeten handlar framför allt om smugglingsbrott. Han gav författaren och journalisten Per Lindeberg stöd i dennes projekt inom journalistikforskningen, vilket senare utvecklades till boken Döden är en man.

Leif G.W. Persson på Bok- och Bibliotek-mässan i Göteborg 2005. Persson har skrivit flera samhällskritiska deckare, som han själv kallar Roman om ett brott. Privat gjorde han en så kallad gärningsmannaprofil för SVT om tänkbar förövare i det olösta styckmordsfallet i Solna 1984. Han skapade tillsammans med Jan Guillou TV-programmet Grabbarna på Fagerhult, och gav i anslutning till det ut kokböcker, till exempel Grabbarnas Kokbok. Från 1998 till 2010 deltog han som kriminologisk expert i tv-programmet Efterlyst på TV3. Persson tog en tillfällig paus som expert i Efterlyst under första säsongen 2006. Han kommenterade avhoppet 2006 på följande vis: –"Dels var jag allmänt trött och utarbetad. Det tar mer tid och kraft än man tror. Varje gång jag sa något hade jag en känsla av att jag hade hört mig säga det tio gånger tidigare."[4] Han ångrade sig och kom tillbaka till nästa säsong igen. Hösten 2010 lämnade Persson Efterlyst för att tillsammans med Camilla Kvartoft leda Veckans brott på SVT.

I september 2007 blev Persson kritiserad av bland andra förre rikspolischefen Björn Eriksson och Sven Åke Lindgren, professor vid Göteborgs universitet, för att inte ha redovisat några konkreta forskningsresultat på 15 år.[5] Kritiken var, enligt Svenska Dagbladet, inte rättvisande och Persson förklarade att han inte fått vare sig forskningsuppdrag eller forskningsmedel av Rikspolisstyrelsen och Polishögskolan, och avsaknaden av resultat berodde inte på att Persson var improduktiv.[6] Den 17 maj 2008 meddelade sedan Persson via en krönika i Expressen att han skulle lämna sin tjänst vid Rikspolisstyrelsen, på grund av den pågående centraliseringen inom polisen och att han under 20 år talat för döva öron.[7] Han riktade samtidigt kritik mot utnämningen av Bengt Svenson till ny rikspolischef. Kritiken tillbakavisades av Bengt Svenson och Polisförbundets ordförande Jan Karlsen, samtidigt som den senare hävdade att det verkliga skälet till Perssons avhopp var att hans position blivit omöjlig på grund av föregående års kritik.[8] Efter att han begärt en ny uppdragsgivare inom den kriminalpolitiska sektorn visade det sig dock att både justitieministern Beatrice Ask och den nytillträdde rikspolischefen hade betydligt mer gemensamt med Persson än vad tidigare framkommit och han ombads stanna.[9]

Hollywood[redigera | redigera wikitext]

I februari 2012 tillkännagavs att det amerikanska produktionsbolaget 20th Century Fox har köpt rättigheterna till romansviten om rollfiguren Evert Bäckström från Linda - som i Lindamordet och Den som dödar draken, och att böckerna skulle bli tv-serie i USA. Persson uppgav för DN att det för hans del rör sig om omkring hundra miljoner på banken.[10] Efter att TV-bolaget CBS först underkänt pilotavsnittet[11] blev det i januari 2014 klart att tv-bolaget Fox beställt 13 avsnitt med Everett Backstrom, verksam som polis på Serious Crimes Unit i Portland, Oregon. Manusskrivare är Hart Hanson, som tidigare gjort succé på kanalen med serien Bones, och huvudrollen spelas av Rainn Wilson, känd från The Office.[12]

Familj och privatliv[redigera | redigera wikitext]

Persson är gift för tredje gången. Han är numera bosatt i lägenhet i Solna kommun[13] och hyr en gård med jaktmark av hertiginnan d'Otrante på Elghammars slott utanför Gnesta i Sörmland.[14] Persson fick sitt första barn när han var 20 år. Han är far till juristen och författaren Malin Persson Giolito och ytterligare tre barn.[13]